Jag behöver dela med mig av det fantastiska som hänt mig, som händer mig, som liksom bara fortsätter hända mig. Jag hittar inte riktigt orden bara. Ord känns futtiga på något vis. De kan liksom inte beskriva känslan. Känslan av att äntligen ha funnit den där människan jag letat efter alla dessa år. Varenda andetag jag dragit, varje ord jag uttalat, varje man jag känt…allt har liksom bara varit en del av förberedelsen inför att träffa den som får varenda pusselbit att falla på plats. De erotiska upplevelser jag haft med honom det senaste halvåret är fler än vad som egentligen får plats under en hel livstid..och ändå är det inte tillräckligt på något vis, för jag vill egentligen inte annat än att känna hans nakna hud mot min. Jämt. Dygnet runt. Varje gång jag ser på honom vill jag ha honom. Varje gång jag känner hans doft, eller hör hans röst, vill jag slita av honom kläderna. Varje gång jag hör hans andetag blir jag våt och varm. Varje gång han tränger in i mig tar han mig till himlen.

Hans beröring är elektrisk. Hans läppar, hans tunga, hans händer, hans hårda kuk. Han fyller mig, till bredden. Inte bara rent fysisk, inte bara av lust, utan av kärlek. När han rör sig inne i mig känns det som han stöter rakt in i hjärtat. Jag känner varenda millimeter av honom och hans äventyrliga uppfinningsrika sinne är en direkt avspelning av mitt. Varenda tanke jag tänker har han också tänkt och han tar mig lika skönt som om jag hade knullat mig själv. Han vet precis exakt vad han ska göra för att jag ska skrika rakt ut, och han får mig att komma om och om igen. Det riktigt magiska är den starka känsla av trygghet det skänker mig att efteråt krypa ihop i hans famn, på hans arm, och somna. Och framförallt den enorma lycka jag känner när jag vaknar där, tätt intill honom. Han är den vackraste jag sett, och hans starka armar får mig att känna mig som den tryggaste kvinnan i hela världen.

Vi var på porrklubb för några veckor sedan. Ska berätta om det så småningom. Ska berätta om så mycket så småningom, så fort orden hittat rätt. Han är min människa, och tillsammans med honom känns framtiden så oerhört fantastisk.

Han är den ende. Den ende som fått mig att helt tappa fattningen. Den ende som stulit mitt hjärta. Och han gjorde det så lätt, så fort. Ett enda leende och livet förändrades för alltid. För helt plötsligt är jag inte längre kvinnan som inte kan älska. Helt plötligt är jag kvinnan som insett att hon hela livet haft en felaktig bild av sig själv.

Hans närhet får mig att tappa andan. Hans beröring får håret på mina armar att resa sig. Hans andetag får mig nästan att komma. När han tränger in i mig gör han det så självklart, och min kropp tar emot honom lika självklart.  Som om den väntat på hans hela livet. Han kan, på allvar, ta mig hela vägen på under en minut. Jag älskar allt med honom. Varenda millimeter av honom. Allt. Och när han går skriker min kropp efter honom. Än mer exeptionellt är att även min hjärna skriker efter honom, och mitt hjärta. Hela mitt liv har jag väntat på honom, och helt plötsligt stod han där och kliade sig i huvudet. Helt plötsligt fanns han, och jag har svårt att förstå hur jag kunde leva innan dess.

Han är som jag. Ibland tror jag att han är jag, en manlig version av mig. Han vet precis vilka punkter han ska trycka på, som om jag tryckte på dem själv. Fast bättre, så mycket bättre. Övning ger färdighet. Han har övat, precis som jag. Jag njuter frukterna av det, och den tacksamhet jag känner över det vet liksom inga gränser. Tanken på honom tillsammans med någon annan gör mig våt. Så länge han dricker sitt kaffe med mig gör tanken på hans händer på någon annans höfter mig våt. Jag har lika lite ensamrätt över hans kropp som han har över min, och precis så ska det vara. Efter att ha levt det liv jag levt vet jag att ingen någonsin har ensamrätt över en annan människas kropp, ingen verklig och sann ensamrätt. Den som tror så ljuger för sig själv. Att inte leva i den lögnen är en befrielse. Jag vet inte om jag någonsin kommer att utnyttja möjligheten att njuta av en annan mans, eller kvinnas, kropp men det är inte heller det viktiga. Det viktiga är att möjligheten finns. Just nu, just idag, finns inte minsta tillstymmelse till önskan att låta någon annans händer smeka min kropp. Just nu finns det bara en enda människa jag vill ha så nära. Den ende. Tanken på det är så hisnande, och så overklig, att ord liksom inte kan beskriva det. Det är exeptionellt. Men så är han exceptionell också. Frågar du mig skulle jag säga att han är fulländad. I min värld, helt och hållet perfekt.

Livet är magiskt, på alla sätt.

Jag längtar,
Den förmågan besitter jag.
Men tro inte att jag väntar,
jag är borta innan natten blir till dag.

Det simmar så många fiskar i havet. Stora, fina, glänsande. Varför skulle jag sitta och vänta? Det kommer aldrig att ske, och den man som inte förstår det förlorar mig på ett ögonblick.

Hej hej. Hejdå.

Han var min allra första riktiga pojkvän när jag gick i sjuan. Han var annorlunda än de andra killarna, äldre i sinnet på något vis. Han kom från en familj där pengar inte var ett problem och när jag fyllde år fick jag ett halsband med guldhjärta av honom. Jag minns hur de andra tjejerna i klassen beundrade det. Deras pojkvänner bjöd på sin höjd på en glass. N var en riktig charmör, redan på den tiden. Det höll inte särskilt länge givetvis. Det gör det sällan när man går i högstadiet. N har dock varit en återkommande gästspelare genom hela mitt liv. Våra vägar korsas med jämna mellanrum och varje gång de gör det klär vi av varandra och knullar som besatta.

Vi är rätt lika, jag och N. Vi har båda bra liv och vi har båda äventyrliga sinnen. N är VD för ett relativt stort företag och har friheten att resa var han vill, när han vill. Många är de hotellrumsväggar som sett honom tränga in i mig. Många är de hotellgäster som sett oss hångla i hissen. Det kan gå år emellan men när vi möts tar vi upp där vi slutade, helt naturligt. Inga krusiduller. Vi känner varandra så väl, och vi vet precis vad den andre tycker om. Vi har skämtat om att vi nog egentligen borde ha gift oss för många år sedan eftersom vi hela tiden återkommer till varandra men är samtidigt rätt överens om att vi troligtvis hade bränt ljuset i båda ändarna då. Vi är för intensiva, för äventyrliga. Vi behöver lugnande motpoler, inte tändvätska, för att livet ska bli hanterbart.

Han är bra i sängen, N. Han älskar sex, precis som jag, och vi är båda rätt hämningslösa. Knullandet tenderar bli jäkligt bra då. Följ känslan bara, tänk inte så mycket. Han är uthållig som få, en jävla sexguru på det stora hela.

“Jag ska till dina trakter snart” skrev han. Vi har inte setts på flera år. Jag tror jag tackar nej. Hans personlighet attraherar mig inte längre.

Så sköna de kan vara, fingrar. Mina egna, då de vet precis var de ska smeka, men framförallt mäns. Skickliga mäns fingrar. Rätt använda bringar de njutning på ett sätt som är svårt att beskriva. Kör inte bara in dem, in och ut. Det kan förvisso vara skönt ibland men inget slår känslan av skickligt använda fingertoppar. In med dem, rör på fingertopparna mot slidväggens framsida. Magsidan liksom. Det är skönt på ett sätt som är svårt att beskriva. Jag tappar fattningen helt, får svårt att veta var jag ska göra av mig. Juristen är fingerfärdig, som attan.

Använd fingrarna rätt och din kvinna kommer att tacka dig!

 

Mitt äventyrliga sinne väcktes tidigt. Jag minns en gång, i tonåren, när jag låg på sjukhus efter en sjukdomsepisod och min dåvarande pojkvän hälsade på mig. Jag låg i en sal tillsammans med fyra andra men pojkvännen såg så läcker ut och jag var så kåt. Sa åt honom att dra för skynkena och krypa ner hos mig. Han var tveksam först men gjorde till slut som jag sa. Jag var definitivt den drivande i den ekvationen.

Han kröp ner under mitt täcke, jag vände ryggen åt honom och tryckte mig emot honom. Medan jag kämpade med att inte trassla in mig i droppslangen kom han in i mig bakifrån. Jag styrde takten och kämpade för att inte yppa ett ljud. Det har alltid varit ett problem för mig det här med att vara tyst när jag har sex. Jag älskar sex, jag har svårt att vara lågmäld när jag njuter.

Sjukhussängen gnisslade misstänkt men vid det laget hade jag slutat bry mig. Världen försvinner och det enda jag fokuserar på är de rörelser som tar mig närmare orgasm. Taktfast, snabbare och snabbare. Han lyckades. Jag kom. Och kort därefter kom sjuksköterskan för att ta mitt blodtryck. Det var något förhöjt.

I like.

https://youtu.be/HC6QJsxRypQ

Musik har alltid haft en självklar plats i mitt liv. Jag är ingen musiker dock. Jag lyssnar. Njuter. Somnar. Vaknar. Älskar. För varje känsla som finns inom mig finns musik som matchar. Jag stänger ute världen och höjer volymen. Utan mina hörlurar är jag naken. Utan musik dör mitt inre.

Musikern var inte känd, men han var en sjuhelvetes musiker. Hans vibrerande bluesröst berörde mig. Djupt. Jag lyssnade, förtrollad. När han gick av scenen gick jag fram till honom för att uttrycka min uppskattning. Jag gör sällan så, går fram till främmande män. De kommer till mig. Musikerns fantastiska prestation gav mig dock en knuff i hans riktning. Han log mot mig, tackade och bjöd på en öl.

Jag följde honom hem den natten, till en liten lägenhet i utkanten av Göteborg. Till tonerna av en lång radda rockklassiker ägnade vi natten åt att utforska varandras kroppar. Han greppade mina skinkor och tryckte mig mot sig när jag red honom. Han var lika djupt inne i mig som hans ord varit tidigare under kvällen. Jag tog tag i hans hår och slet mig loss från hans grepp. Jag behövde komma och han skulle inte stoppa det. Jag njöt av hans kropp länge den natten. På mina premisser. Han var följsam. Musikern är en av få män jag faktiskt njutit av att bestämma över. Makten var min, och härligheten. Inte i evighet dock.

Förtrollningen var bruten dagen efter. Ett fint minne är han dock, musikern.

Han var ingen klassisk skönhet men han hade något särskilt. Han hade en förmåga att få mig att veta vad han tänkte utan att uttala ett ord. Han hade en stark och atletisk kropp, och han var ofta ute i trädgården med bar överkropp. Jag brukade fundera över hur hans kropp skulle kännas mot min. Han hjälpte mig med diverse göromål emellanåt, och ibland hjälpte han mig att lätta på frustrationer.

Första gången var i hans garage. Jag följde honom dit för att låna en trimmer. Han log åt mig, ställde sig nära och förde handen till mitt bröst. Han såg på mig, som för att kontrollera en extra gång att det var okej, och tryckte mig sedan mot bilen. Hans andra hand letade sig in under min klänning, upp mellan mina ben. Hans tryckte in två fingrar i mig, och tryckte sig mot mig. Jag kände hur hård han var.

Han lyfte upp mig på motorhuven och betraktade mig medan han knäppte upp sina byxor. På några sekunder var ha inne i mig. Han böjde sig över mig, och tyngden av hans kropp gjorde mig oerhört upphetsad. Jag kämpade för att vara tyst. Jag minns att jag gled ner från motorhuven hela tiden. Han drog sig ur, jag vände mig om och böjde mig över motorhuven. Han kom in i mig bakifrån och tog mig till orgasm på några minuter.

Vi upprepade det hela vid flera tillfällen, jag och grannen. Han var bra att ha när behov uppstod.

Ett snabbt knull skulle jag behöva för att vakna till liv idag. Böjd över köksbordet kanske. En hand på min rygg, den andra greppandes min höft.

En mans andetag skulle jag vilja höra, och de där små stönen som emellanåt smiter iväg.

Inget maratonsex hinner jag med men några stulna minuter hade uppskattats. Behöver stålsätta mig inför dagens aktiviteter. Behöver känna det lugn som infinner sig efter orgasmen.

Biter i det sura äpplet och grimaserar. Jag får klara mig utan idag. Livet alltså.